Arv

I Guds namn, Den Barmhärtigaste, Den Nådigaste

Arv

I Islamiska samhällen, liksom i de flesta andra samhällen, representerar arv den viktigaste metoden för att överföra rikedom från en generation till en annan.

Det islamiska samhället säger sig hämta sina arvslagar ur Koranen. Men, även en snabb undersökning av lagarna som styr arv i de flesta Islamiska länder avslöjar en samling komplicerade regler som är svåra att förstå och, följaktligen, svåra att tillämpa. Domstolarna förblir upptagna i sina försök att reda ut röran, och det är sällan som deras beslut förnöjer parterna, vanligtvis syskon, som nästan alltid känner att de behandlats orättvist av den avlidne föräldern.

Vad som tydligt framgår av allt detta, är att reglerna i Koranen inte tillämpas korrekt, om de över huvudtaget tillämpas. Vad som i själva verket tillämpas är hadith och sunna, som utan undantag är vad som egentligen tolkas av de olika institutionerna i rättsvetenskap.

Koranen etablerar regler som i huvudsak är enkla om tillämpade korrekt, och som dessutom uppmanar människor till att skriva testamenten som ger en jämn fördelning av deras tillgångar efter döden.

Arvslagarna i Koranen hittar man främst i kapitel 2, Al-Baqarah och i kapitel 4, Al-Nesã. Det finns även verser i andra suror (kapitel) som indirekt relaterar till arv, som verserna 5:106-108, som dikterar att testamentet ska bevittnas av två vittnen, och som även fastställer kvalifikationerna av dessa vittnen. Andra verser hanterar administrationen av barns egendomar.

Att skriva testamenten är något som inte uppmuntras i de flesta Islamiska samhällen, och är i vissa rättskipningsområden förbjudet trots att det finns ahadith som fördömer att inte efterlämna ett testamente. Hur som helst är testatorn begränsad till att skriva testamente gällande en tredjedel av hans tillgångar och då vanligtvis till annat än hans eller hennes lagliga arvtagare.

Reglerna som tillämpas i de flesta Islamiska domsrätter hämtas, som nämnts tidigare, från madhahib- eller sunnisinstitutionerna i Islamisk rättsvetenskap, Abu-Hanifa, Ash-Shafe’i, Ibn-Hambal och Maalik. Dessa är fyra stora skolor; det finns många mindre inklusive Zaydiya, Ja’fariya och Wahaabiya, som tillämpas i Saudi Arabien. De flesta Sunni Islamiska domsrätterna tillämpar en av de fyra större institutionerna/traditionerna. Egypten tillämpar Abu-Hanifa medan Turkiet övergett Islamisk lag till fördel av Schweiziska föreskrifter gällande familjerelationer; det valde in hela den Schweiziska lagen. Iran och andra Shi’a domsrätter följer sina egna institutioners tolkningar av ahadith som deras jurister anser tillämpbara.

Här är Guds lagar gällande arv:

2:180 Det har fastställts att när döden närmar sig, ska ni skriva ett testamente till förmån för föräldrarna och släktingarna, rättvist. Det är en plikt för de rättfärdiga.

2:181 Om någon ändrar på ett testamente han hört, faller synden för ändringen på de som ansvarar för en sådan ändring. Gud är Den Som Hör, Den Som Vet.

2:182 Ser man stor orättvisa eller partiskhet från testatorns sida, och vidtar justerande åtgärder för att återupprätta rättvisa i testamentet, begår man ingen synd. Gud är Förlåtare, Barmhärtigast.

2:240 För de som dör och lämnar fruar bakom sig, ska ett testamente förse deras fruark med underhåll under ett års tid, förutsatt att de stannar kvar i samma hushåll. Om de ger sig av begår in ingen synd om ni låter dem göra vad de vill, förutsatt att man upprätthåller rättfärdighet. Gud är Allsmäktig, Visast.

4:7 Männen får ta del av det föräldrarna och släktingarna lämnar bakom sig. kvinnorna ska också få en del av det föräldrarna och släktingarna lämnar bakom sig. Vare sig det är ett stort eller litet arv (måste kvinnorna få) en viss del.

4:8 Om släktingar, föräldralösa och behövande personer är närvarande under utdelningen av arven, ska ni ge till dem därav och behandla dem vänligt.

4:9 De som bekymrar sig för sina barn, om de skulle lämna dem bakom sig, ska iakttaga Gud och vara rättvisa.

4:10 De som förbrukar de föräldralösas ägodelar orättmätigt, sväljer ner eld i sina bukar, de kommer att lida i helvetet.

Om Inget Testamente Efterlämnats

4:11 Gud fastställer ett testamente till fördel för era barn; mannen får dubbelt så stor del som kvinnan. Om arvtagarna endast är kvinnor, fler än två, får de två tredjedelar av det som efterlämnats. Har endast en dotter efterlämnats, får hon en hälft. Föräldrarna till den avlidne får en sjättedel av arvet om den avlidne lämnat barn efter sig. Om han inte lämnat några barn efter sig, och hans föräldrar är de enda arvtagarna, får modern en tredjedel. Har han syskon, får modern en sjättedel. Allt detta efter att ha uppfyllt ett eventuellt testamente som den avlidne efterlämnat, och efter att ha betalat av alla skulder. Vad era föräldrar och barn beträffar, vet ni inte vilka av dem som verkligen är bäst för er och mest fördelaktiga. Detta är Guds lag. Gud är Allvetande, Visast.

* Som regel ansvarar sonen för en familj, medan dottern omhändertas av en make. koranen rekommenderar emellertid i 2:180 att ett testamente ska efterlämnas som överrensstämmer med den avlidnes speciella omständigheter. Om sonen exemplelvis är rik och dottern fattig, kan man lämna ett testamente som ger dottern allt, eller dubbelt så mycket som sonen.

4:12 Ni får hälften av det era fruar lämnar bakom sig, om de inte hade några barn. Om de hade barn, får ni en fjärdedel av det de efterlämnar. Allt detta efter att ha uppfyllt ett eventuellt testamente de efterlämnat, och efter att ha betalat av alla skulder. De får en fjärdedel av det ni lämnar bakom er, om ni inte hade några barn. Om ni hade bar, får de en åttondel av det ni efterlämnar. Allt detta efter att ha uppfyllt ett eventuellt testamente ni lämnat bakom er, och efter att ha betalat va alla skulder. Om den avlidne mannen eller kvinnan var ensling, och lämnar två syskon bakom sig, manliga eller kvinnliga, får var och en av dem en sjättedel av arvet. Allt detta efter att ha uppfyllt ett eventuellt testamente och efter att ha betalat av alla skulder, så att ingen skadas. Detta är ett testamente som fastställts av Gud. Gud är Allvetande, Omtänksam.

4:19 O ni som tror, det är inte lagligt för er att ärva det som kvinnorna lämnar bakom sig, mot deras vilja. Ni ska inte tvinga dem att ge upp något av det ni gett dem, såvida de inte bevisligen begår ett äktenskapsbrott. Ni ska behandla dem väl. Om ni inte tycker om dem, kanske ni ogillar något vari Gud placerat en hel del bra.

4:29 O ni som tror, ni ska inte ta varandras ägodelar i besittning olaglig – endast ömsesidigt godtagbara transaktioner är tillåtna. Ni ska inte ta livet av er själva. Gud är Barmhärtig gentemot er.

4:33 Vi har fastställt delar av arvet som efterlämnats av föräldrarna och släktingarna till var och en av er. Även till de besläktade med er genom äktenskap, ska ni ge den del som rätteligen tillhör dem. Gud bevittnar alla ting.

4:176 De frågar dig om råd; säg, “Gud ger er råd beträffande den som är ogift. Om någon dör och inte lämnar några barn efter sig, och han hade en syster, får hon halva arvet. Om hon dör först ärver han henne, om hon inte lämnade några barn efter sig. Om det fanns två systrar, får de en tredjedel av arvet. OM syskonen är manliga och kvinnliga, får mannen dubbelt så mycket som kvinnan.” Gud klargör det på så sätt för er, så att ni inte ska gå vilse. Gud är fullt medveten om alla ting.

5:106 O ni som tror, när en av er är döende ska två rättvisa människor ibland er bevittna testamentet. Är ni på resande fot kan två andra utföra bevittningen. Efter att ha iakttagit Kontaktbönen (Salat), låt vittnena svära vid Gud för att skingra era tvivel: “Vi kommer inte att använda detta för att uppnå personliga förtjänster, även om testatorn är besläktad med oss. Ej heller kommer vi att dölja Guds vittnesmål. Gjorde vi det skulle vi vara syndare.”

5:107 Upptäcker man att vittnena är skyldiga till partiskhet, ska två andra ombedjas ta deras plats. Välj två personer som diskriminerats av de två första vittnena och låt dem svära vid Gud: “Vårt vittnesmål är mer sanningsenligt än deras; vi kommer inte att vara partiska. Vore vi det, skulle vi vara överträdande människor.”

5:108 Det bidrar troligare till ett ärligt vittnesmål från deras sida, i rädsla för att deras vittnesmål ska ignoreras, som det av tidigare vittnen. Ni ska iakttaga Gud och lyssna. Gud vägleder inte de som är onda.