Abort

I Guds namn, Den Barmhärtigaste, Den Nådigaste

Abort är Mord, Inga om och men …


[Editor’s (Submission.org) Note: This is a reply to an article by Mr Edip Yuksel called “Abortion is Murder if……” in which the author expressed his opinion that abortion should be permitted in the first three months of pregnancy.]

“Har ni lagt märke till de som påstår att de tror på vad som uppenbarades för dig och på vad som uppenbarades före dig, och sedan upprätthåller lagarna för idoldyrkan? De beordrades att förkasta sådana lagar. Det är sannerligen djävulens önskan att leda dem långt vilse.” (4:60)

Frågan om abort har alltid varit en känslig fråga. Under de sista 1400 åren har majoriteten Muslimer vilseletts av sina lärda till att tro att abort under de första tre månaderna av graviditeten är tillåtet. Medan de ignorerar de tydliga reglerna i Koranen, byggde dessa Muslimer sina slutsatser på fabricerade hadith. En del av dessa hadith påstod att fostrets själ inte kommer in i kroppen förrän efter 4:en månaden, och därför skulle det vara tillåtet att döda fostret.

Det var Guds välsignelse att vi vägleddes tillbaka till Koranen av budbäraren av förbundet som bestämt vägrade att använda dessa falska hadith och som tydligt indicerade att Koranen verkligen fördömer att döda både barnet och det ofödda barnet.

Som vi lärt oss från historien, efter att varje budbärare lämnat oss, kommer en del människor att försöka förvanskas budskapet och förvirra andra. Nu hör vi uppmaningen att återvända till lagarna från okunnighetens dagar och tillåta dödandet av ofödda barn under de första tre månaderna av graviditeten. Denna uppmaning kommer från de som är förvirrade, vilseledda, dåligt informerade och icke vägledda.

“Verkliga förlorare är de som dödade sina barn dåraktigt, på grund av deras brist på kunskap, och som förbjöd vad Gud tillhandahållit för dem, och som följde påhitt tillskrivna Gud. De har gått vilse, de är inte vägledda.” (6:140)

Abort, vad är det?

Websters ordbok definierar abort som utdrivandet av ett icke livskraftigt foster under de första 12 veckorna av graviditeten. Minns att i aborten som utförs idag, sätter de som utför själva aborten igång utdrivandet av ett livskraftig foster, eller med andra ord dödar det levande fostret för att driva ut honom/henne. Hur ställer sig Koranen till frågan om abort? Låt oss ta reda på det.

De första verserna uppenbarade av Koranen:

De troende vet att varje ord, bokstav, namn, nummer och gest i Koranen är medvetet placerat där. Det borde inte förvåna oss när vi får vet att namnet Gud valde för sin första uppenbarelse av Koranen inte var Muhammed, Abraham, Moses, Jesus, Solen, Månen, Järnet, Vindarna, Stjärnorna, natten, Människorna, Jinnerna, osv. Namnet Gud valde för Sin första uppenbarelse var “Det hängande embryot (Sura 96).” Detta hängande embryo börjar ca 6 dagar efter befruktningen av ägget, inte efter 3 månaders graviditet. Hur viktigt eller oviktigt detta val är, är det upp till oss att fundera på. Låt oss hålla detta i åtanke medan vi studerar resten av Koranen som har att göra med denna fråga.

Att döda själen eller kroppen!!

En del påstod, på basen av deras påhittade hadith, att fostret under de första fyra månaderna inte har en själ ännu och därför skulle det vara tillåtet att döda honom/henne. De inser inte att själen inte har någonting att göra med abort. Vid abort har man att göra med den fysiska kroppen och dess liv, man förstör fostrets fysiska kropp, inte själen. Vi kan inte döda själen även om vi försöker. Vare sig själen gick in i kroppen under den första minuten av liv eller efter fyra månader av graviditeten är irrelevant i frågan om abort.

Dödande fördöms:

Att döda en person är starkt fördömt i Koranen. Gud har gjort livet heligt. Att döda barnen är specifikt fördömt eftersom de är hjälplösa offer i varje samhälle.

“Ni ska inte döda någon (Nafs) person – för Gud har gjort livet heligt – förutom i rättvisans namn… (17:33)

“Ni ska inte döda era barn av rädsla för fattigdom. Vi tillhandahåller för dem, och även för er. Att döda dem är en grov hädelse.” (17:31)

‘Säg, “Kom låt mig tala om vad er Herre verkligen förbjudit er: Ni ska inte sätta upp idoler vid sidan av Honom. Ni ska hedra era föräldrar. Ni ska inte döda era barn av rädsla för fattigdom – vi tillhandahåller för dem och för er. Ni ska inte begå grova synder, uppenbara eller dolda. Ni ska inte döda någon (Nafs) person – Gud har gjort livet heligt – förutom i rättvisans namn. Dessa är Hans budord till er, så att ni må förstå,” (6:151)

Vad innefattar ordet “Barn” i denna vers? Ordet “Barn” är översättningen av det Arabiska ordet “Awlad.” Döda inte era (Awlad) barn…”.

Någon som skrivit en artikel om abort påstår att Websters ordlista definierar ordet ‘barn’ som “Ung människa” vilket är sant, men också bara en del av sanningen. Ordboken definierar också ordet barn som “den ofödda eller nyfödda personen.” Författaren använde denna halvsanning för att stödja sin åsikt om att dödandet av ofödda barn inte stöds av dessa verser, 17:33 och 6:151.

Åter har samma författare gett läsaren felaktig information genom att påstå att ordet “Awlad (Barn)” och “Walad (ett Barn)” på Arabiska ENDAST används för de födda barnen. Han drar slutsaten att befallningen i 7:33 och 6:151 endast är tillämpbart när det gäller dödandet av födda barn.

Sanningen är att båda orden, Barn på engelska och Awlad på Arabiska används för både de ofödda och de födda barnen vad gäller båda språken. Befallningen i 7:33 är tillämpbart både vad gäller de ofödda och de födda barnen.

En enkel och extra instats av författaren skulle ha besparat honom och de som trodde honom denna stora förvirring. De Arabiska ordböckerna beskriver det ofödda barnet som “Walad i moderns sköte.” Det födda barnet på Arabiska kallas för “Maolood.” “Walad” på Arabiska, precis som ordet “Barn” på engelska kan användas för både det födda och det ofödda barnet. Trots att ordet “Walad” hämtas från rotordet “Walada” (att föda), betyder inte det att “Walad” måste vara fött, utan är snarare relaterad till processen av födseln. Ordet “Walid” på Arabiska används för fadern, endast därför att han har del i att födseln inträffar och inte för att han var född eller föder. Gud använde ordet “Maolood” i Koranen (31:33). Om Gud så önskat, skulle Han kunnat säga, “Döda inte era “Maoloods” (födda barn) i Koranen, för att specificera denna kategori av barn.

I 7:33 och 6:151 beordrar Gud oss att inte döda de ofödda och de födda barnen.

Gud bryr sig om de första tre månaderna av graviditeten:

Den uppriktige studenten av Koranen kommer att se att Gud säger till oss i 2:226 och i 65:4 att de första tre månaderna av graviditeten är så viktiga att en frånskild kvinna måste ändra sina livsplaner om hon märker att hon är gravid. Saken är inte längre hennes angelägenhet, men Guds angelägenhet. Guds angelägenhet är i graviditeten, och då specifikt gällande de första månaderna av graviditeten. Kvinnor som skiljer sig har en vänteperiod på tre månader innan de gifter om sig. Detta görs HUVUDSAKLIGEN för att se om de är gravida eller ej. Märker de att de är gravide, beordrar Gud de att glömma sina egna önskemål och planer och respektera det nya livet skapat i deras sköten. Om de tre första månaderna av graviditeten inte var viktiga, skulle Gud sagt till dessa kvinnor att inte vänta och att göra en abort och behålla sina planer som de ville. Om en gift kvinna skiljer sig innan hon haft ett fullt äktenskapligt förhållande med sin man (dvs samlag) behöver hon inte vänta i tre månader, 33:49. Hon har då ingen vänteperiod. Eftersom det inte finns någon chans för att hon är gravid, är det endast hennes angelägenhet.

Hur mycket Gud bryr sig om de tre första månaderna av graviditeten, ser vi när vi studerar hur man ska hantera skilsmässor. Gud gav inte Sin första uppenbarelse namnet ‘det hängande embryot’ av en slump. Detta hängande embryo är en fas som börjar 6 dagar efter äggets befruktning.

Den Nya Varelsen:

“Sedan utvecklade vi droppen till ett hängande (embryo), därefter utvecklade vi det hängande (embryot) till ett mun-fullt (foster), sedan skapade det mun-fulla (fostret) till ben, sedan täckte benen med kött. På så sätt producerar (Anshaa) vi en ny varelse. Ytterst välsignad är Gud, den bästa Skaparen.” (23:14)

I vers 23:14 beskriver Gud skapelsen av människan från en liten droppe tills Han skapar en ny varelse. De som förespråkar abort under de tre första månaderna av graviditeten, anser att sättet som Gud beskriver framställningen av en ny varelse i denna vers (genom att använda ordet Anshaa’) som bevis på vilken tid själen förenar sig med fostrets kropp. På denna grund, påstår de att det är OK att döda fostret innan dess, eftersom han/hon inte har en själ. De missar många viktiga saker här. Först och främst har abort ingenting med själen att göra, som förklarat tidigare. Man kan inte döda själen. Därför är det irrelevant när själen förenar sig med fostrets fysiska kropp, och Gud skrev aldrig om detta i Koranen. För det andra, ordet ‘Anshaa’ i 23:14, används bara i Koranen när det gäller produktionen eller konstruktionen av en fysisk varelse, människa eller icke-människa, vilket är, människor, träd, moln, samhällen, osv (se 23:14,19,31,42; 6:141; 11:61 och 53:32). Ordet ‘Anshaa’ och dess derivat har aldrig använts i Koranen för att beskriva någonting som har med själen att göra. För att försäkra de troende, använde Gud upprepade gånger ett annat ord (Nafakha) för att beskriva hur själen förenas med den fysiska kroppen (se 3:49, 5:110, 15:29, 21:91, 32:9, 39:72 och 66:12).

Användandet av ordet (Anshaa’) för att beskriva den nya varelsen syftar på den fysiska kroppen och fostret som utvecklas och inte själen. Fostret kommer att se helt annorlunda ut jämfört med när det började som en lite droppe. Titta i vilken bok som hels om embryologi för att förstå och uppskatta dessa oerhörda skillnader.

Lägg också märke till att Gud använde ordet (Anshaa’) fyra gånger i Sura 23, för att ge de uppriktigt troende de ledtrådar de behöver.

Att missbruka Koranen och Matematiken:

Genom att missbruka verserna 31:14, 46:15 och 2:233, påstår författaren av artikeln om abort att de sista sex månaderna av graviditeten är de enda viktiga månaderna i livet för det ofödda barnet och därför borde det vara tillåtet att döda barnet under de tre första graviditetsmånaderna.

Låt oss studera dessa två verser. Vers 46:15 talar om för oss att den totala perioden för både graviditet och amning tar 30 månader. Vi vet att detta är ett ungefärligt genomsnitt, och versen definierar inte vilken del av dessa 30 månader som är graviditet och amning. Vers 2:233 säger också att man kan förlänga amningen av de nyfödda med upp till två år för de som vill fortsätta amma. Det säger inte att amning är obligatoriskt i 24 månader. Det säger inte att det inte är tillåtet att amma i två månader, tre månader eller i 20 månader. Med andra ord är amningsperioden som mest 24 månader men kan också vara lika kort som en dag.

Genom att göra en ekvation med dessa nummer, påstår författaren av artikeln att:

30 månader (genomsnittlig tid av graviditet och amning) – 24 månader (maximal tid för amning) = 6 månader.

Han drog slutsatsen att endast 6 månader av graviditeten är viktiga och att det måste vara de 6 sista månaderna.

Alla som inte förstår att de två talen i den ovanstående ekvationen är variabler kan lätt luras. Man kan inte dra av en variabel från en annan variabel och få ett fixerat tal. Att dra en sådan allvarlig slutsats från denna falska ekvation är tecken på att man inte är vägledd.

Vad som också är överraskande var att författaren av artikeln drog slutsatsen att det är de sista 6 månaderna (inte de första 6 månaderna) av graviditeten som är viktiga. Utan några ekvationer eller beräkningar, kan varje intelligent människa förstå att barn som föds endast efter 6 månaders graviditet kan överleva och växa upp till mogna vuxna människor. Barn som föds efter 6 månaders graviditet kan ammas upp till 24 månader för att fullfölja de 30 månaderna om de behöver göra det. Om vi ska dra några slutsatser från ovanstående nummer ska vi veta att Gud visar oss att de första, och inte de sista sex månaderna av graviditeten är de viktiga för ett barns liv och hälsa. Att vända på detta är ett klart och tydligt tecken på förvirring. Den ovanstående ekvationen är felaktig, vilseledande och opassande.

31:14 säger, “Vi uppmanade människan att hedra sina föräldrar. Han mor bar på honom och bördan blev tyngre och tyngre. Det tar upp till två år av intensiv vård tills avvänjning…”.

Detta uttalande “upp till” (‘fee’ på Arabiska) eller “inom” har missats av de som inte förstår Arabiska. ordet (fee) på Arabiska kan användas för en tid eller plats, om det används för en plats kommer det att betyda “i” och används det för en tid kommer det att betyda “inom”.

Bekräftelsen på denna period kommer från Gud i 2:233 när Gud lär oss att mödrarna skall amma sina spädbarn i två hela år om fadern så önskar. Vilket också betyder att om fadern inte har några invändningar, kan modern amma dem kortare tid än de två åren.

Vilket, Vad, eller Vem:

En fråga ställdes om bruket av ett Arabiskt pronomen som heter “Ma” i Koranen för att beskriva det ofödda barnet. Författaren försökte antyda att “Ma” vilket översätts som “Vad” eller “Vilket” i 2:228 och 33:5 betyder att ett ofött barn inte är en person. Samtidigt som detta typiskt demonstrerar för oss vad Gud menar i 3:7, reflekterar det också tydligt hur Gud kontrollerar lärandet av Koranen som fastställt i 55:1-2. Användandet av pronomen “Ma” har ingen betydelse när det gäller att förstå om det ofödda barnet är en verklig person eller en icke-person. Först och främst, i 2:228 säger Gud att Han vet vad Han skapade i skötet, och detta täcker graviditetens hela period, vare sig det ofödda barnet är en månad eller nio månader gammal. Beträffande ålder, gör det ingen skillnad. För det andra, i 3:35 har ordet “Ma” igen samma innebörd som i 2:228. Gud klargör detta mer i nästa vers (3:36) när Gud använder samma pronomen “Ma” för det födda barnet “Gud var fullt medveten om vad hon fött.” Det är också intressant att vers 22:2 användes två gånger för att argumentera om abortfrågan, men författaren misslyckades två gånger att se det enkla “Ma” som Gud använde i denna vers för det ammande barnet. Så “Ma” har använts i Koranen för det födda och ofödda barnet utan diskriminering. Att antyda att Gud använde ordet “Ma” för det ofödda barnet på grund av fostrets obetydelse är naivt och farligt, speciellt med tanke på hur okunnig författaren är när det kommer till det Arabiska språket.

En fråga för att skapa förvirring bland människor är lika oskyldigt som en varg som förnekar att han lurpassat på det lilla lammet medan hans tänder fortfarande är fläckade med dess blod.

Katastrofen:

Ingen beskrivning av en katastrof matchar Guds uppenbarelse i 63:1-3.

“När hycklarna kommer till dig säger de, “Vi vittnar om att du är Guds budbärare.” Gud vet att du är Hans budbärare, och Gud vittnar om att hycklarna ljuger. Under det som verkar vara deras tro, avleder de människor från Guds väg. Sannerligen miserabelt är det de gör. Detta är för att de trodde, och därefter inte trodde. Följaktligen är deras sinnen blockerade; de förstår inte.”

Den olyckliga personen måste vara en person som följer sitt eget ego. I 45:23 varnar Gud oss:

“Har ni lagt märke till den vars gud är hans ego? Följaktligen sänder Gud honom vilse, trots hans kunskap, beslöjar hans hörsel och hans sinne, och placerar en slöja över hans ögon. Vem kan då vägleda honom, efter ett sådant beslut av Gud? Ska ni inte ta er i akt?” (45:23)

Undantaget:

Som vi alla vet, har nästan alla regler undantag, vilket också gäller religiösa lagar. I ovanliga situationer kanske man måste utföra abort för att rädda moderns liv. Detta är tillåtet inte bara under de tre första månaderna, utan när som helst under graviditeten. Vad gäller våldtäkt, så har det ingenting att göra med denna diskussion. Kvinnor som utsatts för våldtäkt har tillräckligt med tid på sig (6 dagar) för att använda tillgängliga medicinska behandlingar för att undvika en eventuell graviditet. Om våldtäktsoffret väntar tills hon märker att hon är gravid är det för sent och hon har ingen ursäkt att döda barnet som skapats i hennes sköte.

Slutsatsen:

 

(1) Koranen fördömer dödandet av ofödda och födda barn (6:151, 17:31, 6:140, 60:12), dvs, abort är mord.

(2) Guds budbärare levererade budskapen, de förstörde inte budskapen (3:20, 5:92, 5:99…)

(3) Historien upprepar sig själv. Budbärarens anhängare är vanligtvis de som förstör budskapet. Deras ursäkt har varit, “Våra intentioner är ärbara och rättfärdiga.” (6:141)

(4) Alla anspråk på religiös kunskap skall undergå en ytterst noggrann granskning för att undvika att falla i samma fälla som de tidigare generationerna (17:36).

(5) Knowledgeable people recognize their mistakes (7:23). Ignorant people by mistake, recognize their knowledge (7:30.19:104, 59:18).